Gud så tiden går fort, på måndag är det redan 3 veckor sedan vi var på förlossningen och fick träffa lilla Hugo för första gången. Ett obeskrivligt ögonblick, helt otroligt och underbart. Det går verkligen inte att beskriva, så mycket kärlek. Den underbara känslan känner man fortfarande, fast i små doser. Det räcker att man sitter och tittar på sitt lille knyte så pirrar det till imon sig.

Men allt är ju inte frid och fröjd som sagt var. Hugo har blivit lite förskyld och har även lite kolik, men vi har köpt ett medel mot koliken som vi hoppas ska hjälpa och än så länge verkar allt bra. Lille gubben har vart så ledsen då och då så någon sömn har det knappt blivit, all tid går åt till honom och så kommer det vara ett bra tag till. Men det tackar jag inte nej till, vi har det så bra tillsammans våran lilla familj. Tiden bara rinner iväg när man har någon att ta hand om, myser som bara den. Hugo förändras så fort nu, lovar att lägga ut nya kort någon gång framöver.

Känner mig så mycket närmare min man nu med, det är också en konstig känsla som inte riktigt går att beskriva, vi har ju alltid vart nära men nu är det ett helt annat nära. Vi har något ihop som är vårt kött och blod, någon som vi älskar oändligt mycket.

Måste ju passa på att tacka för alla gratulationer och alla presenter vi fått. Jätte kul att så många är glada för vår skull, vi är ju otroligt glada själva. Våran mini ängel är ju äntligen här efter så lång väntan och längtan och allt det vi gått igenom för att komma hit, det har inte vart lätt och jag önskar alla som går igenom något liknande all lycka till.